Handledarkärlek fuck yeah!

Okej jag klagar väl endel på min lärare då och då men han är faktiskt en väldigt bra handledare, det måste jag säga. Idag på den näst sista handledningstiden så gick jag dit och ville mest lägga mig ner och gråta och hulka fram att det här går faktiskt inte jag är så dum i huvudet jag skiter i b-uppsatsen för jag kan ingenting helvetsjävlaskitskolbajsliv. Men sen satt jag där en halvtimme och uppförde mig som den sansade människa jag faktiskt kan vara ibland och tänk nu känns det bättre! Det kanske blir en uppsats av det där bruset i mitt huvud tillslut ändå. För jag skriver och tänker och det är gott så sa Anders. Några tips och lyssnande öron och lugnande ord. Vad mer kan man begära av en handledare?