onsdag 27 februari 2008

Den undertryckta ilskan.

Inatt drömde jag att jag var på ett slott och spelade rundpingis med lite folk. Jag var skitbra och tillslut var det bara jag och två killar i 10-års åldern kvar och tillslut åkte den ena killen ut. MEN han vägrade att gå med på det och sa att han inte alls åkt ut utan visst skulle fortsätta spela. Då blev jag helt vansinnig och räckte finger åt honom och skrek att då kan vi ju fortsätta spela i en evighet för jag tänker ALDRIG NÅGONSIN åka ut om han inte gav med sig. Sen ändrade jag mig och bad jag om ursäkt för jag kom på att mamma och pappa var i rummet (och då gäller det ju att sköta sig) och lät killarna spela finalen men stämningen var inte särskilt god för jag kände att jag gått över gränsen genom att räcka finger åt ett barn och folk tittade snett på mig och tänkte att "den tjejen har verkligen problem".

I andra omgången vann jag dock!


(Förlåt jag vet att folk hatar är man berättar om sina drömmar. Men jag gillar det.)

(Det är mycket nu. I huvudet, hjärtat, magen och var-nu-självförtroendet-sitter)

måndag 11 februari 2008

den eviga ångesten

Åh jag älskar mig själv. Jag gör verkligen det. Det är så fint att jag två veckor efter att jag skrev detta inlägget sitter här igen. Sitter här och inser att hoppsan förutom den där 8-sidiga uppsatsen, nån jäkla poster om HIV som ska vara med på en utställning och en mitterminstenta på måndag och tisdag så ska det visst in ytterligare en 8-sidig uppsats. Till samma kurs där jag missuppfattade anvisningarna förra gången. Jag var lite stressad innan idag men tänkte att jag ändå hade läget lite under kontroll iallafall. Det var liksom ändå hopp om livet. Men vafan... en uppsats på åtta sidor svänger man ju inte ihop sådär bara! Dessutom gick det inte så bra senast när jag försökte skylla på att jag var utbytesstudent utan hon började snarare klaga på min dåliga engelska. Just därför hade det ju varit bra om jag hade kunnat överbevisa henne och skriva lite snyggt och genomtänkt för denhär uppgiften. Den kurs som kommer bli allra mest lidande av dethär är den där jag har en mitterminstenta och det är ju den kursen jag gillar mest av alla! Min kära women and development-kurs! Åh jag hatar allt. Allra mest mig själv. Därför skriver jag tråkiga blogginlägg.

onsdag 6 februari 2008

Memo to self


Saker att inte göra: Läsa avsnittet i Kafka på stranden där en person skär upp magen, halshugger och äter upp de ännu bultande hjärtanen på katter. Man drömmer så konstigt efteråt. Verkligen konstigt. Å då är jag ändå inte någon utpräglad kattmänniska.
I övrigt är det helt klart en bra bok än så länge!

Ps. Vad heter egentligen hjärta i bestämd plural? Allt lät ju fel! Ds.