aftonbladets syn på genus

Men detta var väl ändå det fånigaste? Bilderna från Kongo Kinshasa, ja det är hemska scener. Klimatkrisen? Yes box, vi har absolut sett hemska scener från det. Men att se en man gråta, nej det är faktiskt ingen hemsk scen. En stor trötthet drabbade mig just.

På tal om det som händer i DRC så finns det en bildserie här med fina med fasansfulla bilder från det som händer där just nu.

superemma

Ibland när man tröttnat på att peppa sig genom ett dikt av Edith Södergran kan det funka nästan precis lika bra med en egen superhjältevideo! Kolla här!
Ida hade roliga länken.

livet alltså

Frågan huruvida jag någonsin kommer hitta rätt och passa in känns allt mer angelägen.

jaha joho johohansson

1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga.

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Jag har bakat en massa och skulle vilja bjuda på fika.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Portkod?

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Ha :).

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
bra att du mår bättre :)

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
jag saknar dig massor!

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Vill och vill..

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
haha sånt händer men orka vara social :)

8. Vad vill du höra mest av allt?
Kan vi komma om en timme?

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Fabian är fabilicios i dina oranga byxor!

10. Din romantiska replik?
Åååh jag är så kär i dig emma!

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Enl kommentatorn på konståkningen ska det bli "fest i lönnlövens land ikväll".

12. Vad blir dina sista ord på dödsbädden?
Jag ångrar mig.

13. Dina första ord som statminister?
Åh, fy fan.


Så får ni en bild också.

var dags konstaterande

Jag är inte framåt och aktiv. Jag tar inte för mig. Är inte proaktiv. Jag kommer inte med idéer eller åsikter eller input. Inte frivilligt och inte när folk ber mig. Knappt ens om jag är förberedd. Jag pratar inte på möten. Frågar inte. Kommer inte med kreativa lösningar. Det handlar kanske lite om att jag är blyg och inte "vågar", men allra mest om att det är tomt i mitt huvud. Jag har inga idéer. Någonsin.
Jo, jag kommer nog absolut bli uppskattad på framtida eventuella arbetsplatser. Eller för evigt få ligga i min säng och vara sur och få liggsår och dö.

edith och jag.

Jag har krafter.
Jag fruktar ingenting.
Ljus är himlen för mig.
Går världen under
jag går icke under.
Mina ljusa horisonter stå
över jordens stormande natt.
Träden fram ur det gåtfulla ljusfält.
Oböjlig väntar min kraft.

kärlek i svart pt 2

denna veckan ska jag alltså alltid leva med.
det går bra.
om du alltid är med mig.

tänk att det finns kärlek i svart

Igår var det opponering för min uppsats och det gick bra och den är i princip klar och godkänd. Gott så. Men kunde jag egentligen bry mig mindre, just nu?

Åh hjärtat, nog om allt som har dött
Du vet att jag aldrig andas lätt och förstrött
Du vet att jag sover med hjälp av din puls
Det sitter i dig, mitt hjärta
Åh vacker, tänk att i tid
du klädd som soluppgången
jag ruskad och älskad till liv
Du vet att du bär på alla färger ur min själ
Det sitter i dig, mitt hjärta
Tänk att den ljusaste natt
vill vara hos den mörkaste dag
Tänk att det finns kärlek i svart
det sitter i dig
Åh, älskling, det är så skönt att slippa all längtan
Och oron för att bli störd
Jag vet hur jag ska älska dig tills jag dör
Det sitter i dig, mitt hjärta

Att vilja vara bara sina ord

Martina Lowdens sommarprogram var så himla bra! Lyssna på det. Jag har alltid i mitt huvud tänkt att hennes efternamn uttalas Lovdén, vet ej varför, men det gjorde det ju inte alls. Nu måste jag tänka om. Som med Henning MANkell och Jens LapIdus. Svårigheter.

Och ja, horisonten i Grand Canyon var jättsned. Jag lovar!

past in present

Haha. Jag publicerar ett inlägg fyllt av katastrof- och dödsrädsla och sen skriver jag inget mer på flera månader. Så fint. Men, som ju förstås de allra flesta av er vet så överlevde jag hela resan och allt var verkligen sådär fint och härligt och roligt och spännande och lyckat som jag ju hoppats på.

Jag vill skriva om hur det kändes när jag satte mig på planet hem från New York och plötsligt insåg på riktigt att jag faktiskt lämnat Kanada och alla människor där som grävt sig små bostäder i mitt hjärta. Jag vill skriva om hur mycket denna sommaren skiljer sig från förra sommaren på så väldigt många vis och hur det känns. Jag vill skriva om min relation och ösa hjärtan och mjuka ord över den. Jag vill skriva om framtiden och att jag ska flytta till Uppsala igen. Den alltid närvarande skolångesten. Lite som om jag vore en sommarpratare märker jag.
Men jag orkar inte och jag kan inte.

jorden snurrar runt för fort för dig, fort för mig

Imorgon åker jag buss till New York. Det kommer ta mig ungefär 12 timmar. Massor av tid för mig att resfebra alltså. Toppen!

Detta är jag rädd för:
1. Att jag missar bussen.
2. Att det blir något problem med mina pass vid gränsen så jag inte får komma in i USA. (Kanske det mest troliga av allt faktiskt!)
3. Att jag blir rånmördad på väg till hostelet.
4. Att jag inte hittar hostelet.
5. Att det blivit något problem vid reserveringen så det inte finns något rum på hostelet.
5. Att Kim missar sitt plan.
6. Att Kims plan störtar.
7. Att vi inte hittar varandra utan kommer ägna fyra veckor åt att virra omkring på Manhattan och ropa "hallååå var ärrr duu?" istället för att resa runt i stora landet, kramas och tycka om varandra.


Plötsligt hade allt bara hänt och Manhattan var plötsligt hem
New York var ett skört instrument som slog an en hårt nervös musik
Någonstans i stans ödslighet kände jag en nervositet
Här finns allt det vackra jag vet
Staden är musik
Som i feber trummar hjärtat slår hårt i dig
Som en sång
I New York
Jorden snurrar runt för fort för dig
Fort för mig
Som en gång
I New York

party like it's 2008

Nu
har
jag
lämnat
in
min
sista
tenta
för
denna
termin
!
!
!

Det ska jag fira genom att dricka te, facebooka och äta rostat bröd like there is no tomorrow.

blö

Den tråkiga vanan att mest blogga som ett uttryck för gnäll. För egentligen egentligen så är jag glad och det är 24 jäkla grader ute och världens vår och på gatorna spelar folket basket och kastar basebollar sådär amerika-klyschigt till varandra. Egentligen egentligen trivs jag kanske bättre här nu än jag gjort någonsin tidigare för jag har kommit ytterligare några steg på vägen att identifiera vilka av de jag hänger med som jag tycker om på riktigt och vilka som jag bara vill hänga med på ett hejhej-vis. Egentligen egentligen kanske mitt välbefinnande här hänger ihop med att jag snart ska åka härifrån för att ha resesemester tillsammans med Kim i en hel månad. Vad vet jag.

Men nu tänker jag skriva om att jag är sjuk och hur särdeles tråkigt det är. Jag är inte ens mycket sjuk, man skulle kunna säga att jag är sjuk på det där viset som man ibland önskar sig ganska hett när man inte pallar vardagen. Ni vet, inga särskilt oöverkomliga symptom men väl en feber (under 38 grader dock) som gör att man inte är fit nog för vardagen. Å lite halsont. Men fyfan vad uttråkad jag är. Det som gör det hela särskilt tråkigt är att febern under hela dagen stigit (ja fast fortfarande under 38 då. den började rätt lågt. ehe.). Det gör mig lite nervös att jag ska vara knallsjuk imorgon. För jag har hemtenta inlämning på måndag och att skriva en hemtenta sjuk är nog lite mer än jag mäktar med. Redan i torsdags fick jag höra av en person (en som jag inte ens vill vara kompis med på ett hejhej-vis tror jag) att "va har du tentainlämning på måndag, men vad gör du då här på festen?" och jag tänkt eeh hemtenta chilla katten, jag skriver den i helgen. Men nu är det natten mot söndag och jag har inte börjat än.

Äsch vad det är tråkigt att dryfta skola. Kan dryfta sjuksymptom istället. Torra ögon. Leder som det gör ont i. Ibland tycker jag dessutom att det knakar lite mer i dem än vad det brukar göra? I halsen känns det som jag har en stor slemboll precis vid svaljet som inte går att svälja ner. Men jag tror det är en illusion. Feberkiss. Ni vet, det känns på ett särskilt sätt när man kissar med feber. Ont i huvudet. 37.7 i feber.
Har suttit i sängen nästan hela dagen så nu har jag typ liggsår plus att jag inte kommer kunna sova. På mitt nattduksbord är det kladdiga juicefläckar och det känns jobbigt.
Uthärdlig situation jo, helt klart, men detta är ju en gnällblogg. Och en sars-blogg light kanske.


Önskar mig två nunnor som tar hand om mig. En kan ta hand om mig och köpa lite gott. Den andra kan skriva min tenta. På tal om lite gott så har en av min kombosar köpt massa massa exoisk frukt som står i kylen nu. Har en hetisg inre kamp om jag ska sno en jordgubbe eller inte. Borde inte borde inte borde inte.


Förresten ljög jag innan. Jag har faktiskt bara 36,6 i feber, men tyckte 37,7 lät bättre av någon anledning.

midnatt rader, tyst det ar pa bibblan

Nej vanligtvis ar jag inte sarskilt universitetsromantisk av mig, men nu blir det banne mig ett sant inlagg anda. Klockan ar tolv pa natten och jag sitter i bibblan och skriver pa hemtenta. Det ar tentaperiod nu och bibbaln har oppet dygnet runt. For var skull. Runt omkring mig sitter folk i mjukbyxor och glasogon och med horlurar och en kaffe i hogsta hugg. Vi laser, skriver och facebookar sa ogonen bloder. Igar satt jag pa internationella kontoret tillsammans med tre andra och pluggade pa en tenta jag hade tidigare idag, tills klockan var fyra pa natten. Det ar nagot fint med det. Ja det ar det banne mig. Nagot fint med att vi sitter har med torra ogon och trotta roster och snurriga huvuden och stressar och liksom LAR oss saker. Proppar huuvdet fullt och minns sakert inte ens halften om en vecka, men anda... det ar nagot som tilltalar mig i att alla sitter har och insuper kunskap.
Jag har 24 timmar och 1750 ord kvar att skriva. Jattejattemycket (eftersom jag pa 3 timmar astadkommit 250 ord...) och imorgon kommer jag sakert grata och yla men jag hiiiiiiinner ju inte! Doden doden doden etc. Men just nu sitter jag och kanner mig lite mysig. Och hog pa te. Och facebookar Rox for att hon ska komma hit och sallskapa mig sa vi kan peppa varandra.

Varen. Tentaperioden. Bibblan med tangentbord utan svenska bokstaverna. Inte sa langt kvar nu. Jag kom ju igar?!

***
Klockan ar nu 2. Pa natten. Fortfarande. Vi ar atta personer som sitter kvar vid datorerna. Jag har skrivit 794 ord. 1206 kvar alltsa. 22 timmar kvar. Men nu gar jag hem. Ingen kan tankas vara intresserad av detta. Men anda. Jag skriver bara i korta meningar. Latt for er att forsta iallafall. Trott. Glasogonmarken pa nasan. Godnatt!

***
Okej lite till bara. Klockan är halv 3. Här hemma är båda mina kombosar uppe fortfarande och den ena konstaterar att hon ska inte sova förrän hennes uppsats är klar. Det är bara 12 sidor kvar att skriva, not too bad med andra ord. Huh. Ja, det är nått visst med lärandet och gemenskapen som uppstår när alla är trötta och utmattade sitter i samma båt och vet precis hur det känns. Å det var väl ungefär exakt det jag skrev tidigare ikväll ja.
Nog nu Emma. Hejda dig. Gå och sov!

jaha.

Det ar totalt gratt och regnar ute. Snon ar gra, himlen ar gra allt ar gratt. Runt campus vankar strejkvakter ikladda regnponchos och ser trotta och ledsna ut. Jag ar trott och ledsen. Gra. Jag gick upp tidigt tidigt for att ga pa ett seminarium som gav mig noll. Minus noll fick jag ut av det. Ja. Klockan ar bara elva men redan har det bekraftats sa himla manga ganger hur socialt inkompetent och rent av konstig jag ar. Min mamma har kort in i ett trad med bilen och jag far inte tag pa henne. Mitt mobilabonnemang snodde 4 dollar av mig for att jag inte fyllde pa simkortet i tid. Sa nu kan jag inte ens messa mamma och fraga vad som hander. Det ar sa mycket jag borde gora, men nar ska jag orka det egentligen? Ar trott pa att folk tittar konstigt pa mig och inte fattar med en gang vad jag sager nar jag koper natt. Inte ens natt latt. Varm choklad till exempel. Forresten var den inte ens varm. Ljummen choklad. Min kropp beter sig konstigt. Det finns ingen har jag kanner for att klaga pa varldens graaste forsta april tillsammans med.
Det ar en manad kvar har. Idag ar jag trott och onskar mig nagot annat.

om 5 år är jag 30 och lycklig.

Ja vi kör väl en lista som seglar runt på internet just nu.

För 20 år sedan... var jag 5 år och gick på dagiset Storken på förmiddagen och på förskolan på eftermiddagen. Eller om det var tvärtom. Jag var lite utanför på dagis men kan inte minnas att det var särskilt hemskt heller. På förskolan var jag alldeles uppenbart utanför och jag minns att jag hellre satt och ritade än lekte med de andra. När jag inte gick på dagis/förskola så lekte jag med mina bästisar Daniel och Jim. Där var jag inte utanför. Båda mina syskon bodde fortfarande hemma. Jag minns inte så mycket av att vara 5 år kan vi konstatera.

För 15 år sedan... var jag 10 år och min bästis hette Anna och vi var fortfarande vänner. Eller så hade det börjat knaka i fogarna? Jag trivdes rätt bra i skolan trots att jag hade för korta byxor och inte kunde fixa håret som de häftiga. Jag var den där töntiga som låg sist på Jimmys snygga-tjejerlista och sånt. Hängde fortfarande med Daniel och Jim efter skolan. Spelade fiol och spelade badminton. Å kanske sjöng jag i kör? Eller kom det senare? Det är så diffusa de där åren. Jag tror båda mina syskon hade flyttat hemifrån då och det var sorgligt. Jag minns inte så mycket av att vara 10 kan vi konstatera.

För 10 år sedan.. var jag 15 och gick sista terminen på högstadiet. Allt var tonårsångest men jag tror ändå att jag var hemskt lycklig. Jag hade hittat hem kompismässigt och vi var liksom ett stort gäng som hängde tillsammans och var så fruktansvärt tonåriga att jag ibland smäller av när jag tänker på det. Det var draman och första fyllorna och hångla med fula killar och dissekera allt i skolan efteråt under stort fnitter. Mina tyskaböcker och historiabcöker är fullklottrade med snoppar, grova ord och interna skämt. Jag hade utsvängda byxor, lyssnade på britpop, kallade mig pacifist och ville vara en hippie. Å spelade innebandy. Å var inte häftiga tjejen i skolan såklart, men gänget jag hängde med var liksom medvetet icke-häftiga och då gick det så mycket enklare. Bråkade tusen gånger per dag med mina föräldrar.


För 5 år sedan... var jag 20 år och bodde hemma igen efter ett misslyckat försök att plugga i Malmö. Arbetslös. Längtade tillbaka till England men av någon anledning såg jag det aldrig som ett alternativ att flytta tillbaka. Jag pendlade mellan att vara jätteledsen, apatisk eller bli för full när jag gick ut. Minns maratonfikor i Vetlanda med Mari och Lotten, som ungefär var i samma sits som jag, där vi bara satt och suckade och tyckte allt kändes hopplöst. Hade slutat ha fritidsintressen. Var nog en källa till oro för mina föräldrar. Blev kär i en kille som verkade bra men som i slutändan gjorde mig ledsen i orimligt lång tid efter att vi slutat höras av. Sökte till folkhögskolor och det var nog mitt bästa drag ever ever.


Åh vad jag känner ett behov av att "förklara" mina år. De blir ju helt tagna ur sitt sammanhang liksom! Men det är väl kanske det det går ut på. Att man ser skillnaderna tydligare om man plockar ut vissa år istället för att se det som en lång radda av händelser som egentligen hänger ihop. Ja.

Idag är jag 25 och bor i Kanada, längtar bort men med måtta, har framtidsångest och är lyckligt kär. Så är sakernas tillstånd.

Gröna Lundh

Detta kanske alla redan har noterat men...
Till vänster ser ni generalsekreteraren för svenska Amnesty. Hon heter Lise Bergh.

Är inte det ganska komiskt trots allt?

mitt val

Varför jobbar jag inte med att photoshopa bilder egentligen? Varför skriver jag (inte) arbeten om oljekonflikten i Nigeria istället? Detta övergår mitt förstånd.

sånt jag funderar på

Om det till äventyrs fortfarande är någon som läser min blogg får ni gärna svara på följande: vilken av ovanstående outfits skulle ni välja om ni var tvungen? Förutsättningarna är att ni får inte välja Mirandas (längst till höger) och ni ska ha på er det nästa gång ni går utomhus. Ni får inte dölja er under en bylsig jacka.

revaxör som enda groomingprodukt

Jag tycker ni ska läsa mitt briljanta jag:s text om grundskolenörden vs nynörden. Hon har precis rätt. Samt är rolig.

stämmer nog synnerligen väl.

Vilken bloggtyp är du?

Allt-i-allo-bloggare Du skriver om det mesta och vill absolut inte nischa din blogg. Du recenserar skivor, knåpar ihop politiska kåserier, antar allsköns "utmaningar", skriver om vardagsbetraktelser, tjejkvällar, gillar att fylla i listor och postar något enstaka inlägg om ett klädesplagg du gärna skulle vilja lägga vantarna på. Du gör allt för att understryka att du är openminded och att den ena dagen inte är den andra lik. Men det är precis tvärtom.

How do you compare? Take this test! | Tests from Testriffic

lite som en låt av tarkan.

Jag vet att detta är världens mest inkonsekventa blogg som sällan innehåller något intressant. Så även denna gång. Men jag såg en bild innan idag som fick mig att plötsligt minnas något som jag förträngt i säkert 15 år.
När jag gick på mellanstadiet så hade jag ett eget akvarium och brukade skriva uppsatser om akvariefiskar i skolan. Jag hade bland annat en kampfisk (ja, den som jag sedemera av misstag råkade döda. mycket sorglig historia) som jag var väldigt stolt och förtjust i men jag hade en dröm... En dröm om kyssguramis. Å fram tills idag hade jag helt förträngt denna fisk. Men att ha en kyssgurami var verkligen min högsta dröm på den tiden. Nu hade inte zooaffären i min hemstad några kyssguramis och det faktum att de kan bli upp till 30 cm stora gör att de nog inte riktigt lämpade sig för mitt akvarium. Men ändå, drömmen om två rosa fiskar med pussmunnar som ibland, om man hade tur, pussades i akvariet fanns där. Vilket jag verkligen kan förstå eftersom jag kan känna mig lite sugen på det idag också faktiskt. Nu kommer det ingen slutpoäng, jag ville bara berätta detta för jag blev så fascinerad över att jag helt glömt bort det.
Del två i serien "Husdjur emmayo önskat sig" kommer handla om dansmöss.

Den undertryckta ilskan.

Inatt drömde jag att jag var på ett slott och spelade rundpingis med lite folk. Jag var skitbra och tillslut var det bara jag och två killar i 10-års åldern kvar och tillslut åkte den ena killen ut. MEN han vägrade att gå med på det och sa att han inte alls åkt ut utan visst skulle fortsätta spela. Då blev jag helt vansinnig och räckte finger åt honom och skrek att då kan vi ju fortsätta spela i en evighet för jag tänker ALDRIG NÅGONSIN åka ut om han inte gav med sig. Sen ändrade jag mig och bad jag om ursäkt för jag kom på att mamma och pappa var i rummet (och då gäller det ju att sköta sig) och lät killarna spela finalen men stämningen var inte särskilt god för jag kände att jag gått över gränsen genom att räcka finger åt ett barn och folk tittade snett på mig och tänkte att "den tjejen har verkligen problem".

I andra omgången vann jag dock!


(Förlåt jag vet att folk hatar är man berättar om sina drömmar. Men jag gillar det.)

(Det är mycket nu. I huvudet, hjärtat, magen och var-nu-självförtroendet-sitter)

den eviga ångesten

Åh jag älskar mig själv. Jag gör verkligen det. Det är så fint att jag två veckor efter att jag skrev detta inlägget sitter här igen. Sitter här och inser att hoppsan förutom den där 8-sidiga uppsatsen, nån jäkla poster om HIV som ska vara med på en utställning och en mitterminstenta på måndag och tisdag så ska det visst in ytterligare en 8-sidig uppsats. Till samma kurs där jag missuppfattade anvisningarna förra gången. Jag var lite stressad innan idag men tänkte att jag ändå hade läget lite under kontroll iallafall. Det var liksom ändå hopp om livet. Men vafan... en uppsats på åtta sidor svänger man ju inte ihop sådär bara! Dessutom gick det inte så bra senast när jag försökte skylla på att jag var utbytesstudent utan hon började snarare klaga på min dåliga engelska. Just därför hade det ju varit bra om jag hade kunnat överbevisa henne och skriva lite snyggt och genomtänkt för denhär uppgiften. Den kurs som kommer bli allra mest lidande av dethär är den där jag har en mitterminstenta och det är ju den kursen jag gillar mest av alla! Min kära women and development-kurs! Åh jag hatar allt. Allra mest mig själv. Därför skriver jag tråkiga blogginlägg.

Memo to self

Saker att inte göra: Läsa avsnittet i Kafka på stranden där en person skär upp magen, halshugger och äter upp de ännu bultande hjärtanen på katter. Man drömmer så konstigt efteråt. Verkligen konstigt. Å då är jag ändå inte någon utpräglad kattmänniska.
I övrigt är det helt klart en bra bok än så länge!

Ps. Vad heter egentligen hjärta i bestämd plural? Allt lät ju fel! Ds.

om världen var ett samhälle på 100 personer

Här hittar ni en länk till en liten videosnutt min lärare visade idag och som kan verka lite klyschig och "jaja det visste vi redan" men som ändå i stort sett visar varför jag pluggar det jag gör. The Miniature Earth bygger på Donella Meadows avhandling "Who lives in the global village?" Kolla på den! Den är inte lång. Jag behöver iallafall påminnas om det lite då och då. Särskilt när klockan är 12 och jag har 400 ord kvar att skriva på min book report av en bok jag inte läst. Särskilt svårt känns det eftersom den är för en lärare som vill att man skriver bra engelska och extra extra kämpigt känns det eftersom jag igår fick höra av en annan lärare att jag borde styra upp mitt skrivande på engelska. Jag behöver påminnas om det när jag är natthungrig och inte har några chips. Jag behöver påminnas om det när jag saknar mina vänner och min familj. Jag behöver påminnas om det när jag är arg. Jag behöver påminnas om det när jag tvivlar på min framtid och min kapacitet.

2007

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
ja lite. jag var ganska modig. både emotionellt modig och modig-modig. och jag flög inrikesflyg, eh. och blev ordförande och avgick som ordförande i min förening. och var i umeå. och i uganda. och gick på afrodans. och säkert massa mer fast inte jättemycket ändå.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
hehe nej jag tog inte körkort eller började ens övningsköra i år heller. jag är så dålig.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nej inte vad jag kan komma på.

4. Dog någon som stod dig nära?
nej tack och lov.

5. Vilka länder besökte du?
sverige, danmark och uganda

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
mer engagemang och pepp. och ork till att börja ta ett körkort.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas?
inget särskilt tror jag. november månad då jag var i uganda.

8. Vad var din största framgång 2007?
att jag kämpade mig igenom skolan. att jag blev kompis med två fina i klassen som sedan ledde till ugandaresan. hjärteframgångar.

9. Största misstaget?
att jag handlade på sätt som jag trodde var rätt men som visade sig fel, men så är det väl nästan alltid. att jag hamnade i situationer då jag kände mig utsatt. att jag tog skit jag inte förtjänade.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
nästan inte alls tror jag! däremot har jag varit väldigt inbillningssjuk med tumörer både i bakhuvudet, ryggraden, underlivet och halsen. och så har jag haft inbillnings-aspergers då. men det har jag ju varje år.

11. Bästa köpet?
hm jag vet inte.. men med risk för att bli tjatig så var det väl resan till uganda. och resor till stockholm och umeå och ja... resor.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
hyra och mat och resor. och förmodligen kläder också eftersom jag ibland försöker shoppa mig gladare utan att lyckas så bra.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
ja, flera saker.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
oj jag vet inte... kommer inte på någon som står ut sådär och skriker 2007!!!

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
jag var nog gladare. eller liksom jag tror jag hade en högre normal-nivå än många andra år i och med att växjö och jag accepterade varandra och ja.. jag tror gladare. även om det förstås inte alltid var så.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
utnyttjat dagarna lite bättre. varit utomhus mer! tagit tag i saker. (detta kan iofs vara ett utslag av att jag just nu mest sitter inne och verkligen inte alls utnyttjar dagarna och har ångest för det) och gått på konserter! och mer bio!

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
oroat mig. varit ängslig. haft ångest. surat. det vanliga liksom.

20. Hur tillbringade du julen?
i sävsjö med alla som hör min familj till.

22. Blev du kär i år?
ja!

23. Hur många one night stands?
noll.

24. Favoritprogram på TV?
weeds. greys anatomy. melodifestivalen. idol. upp till kamp!

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
"hat är ett väldigt starkt ord" som mamma alltid säger. men tja.. ja i och med att man träffar nya puckade människor då och då så får jag väl säga ja.

26. Bästa boken du läste i år?
åh nu har jag ju inte min läsdagbok här! men ja jag gillade Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer och Kärlekens historia av Nicole Krauss. Begåvade familjen liksom. Hm vet att jag läste nån mer som jag wow:ade över men minns inte nu.

27. Största musikaliska upptäckten?
säkert! kate nash. nellie mckay och ett gäng till.

28. Något du önskade dig och fick?
någon som klappar på mig och säger att han tycker om mig. nya erfarenheter. avbrott från vardagen. lovikavantar.

29. Något du önskade dig men inte fick?
att folk lyssnade lite mer på varandra. en färdig c-uppsats.

30. Årets bästa film?
enligt mina betyg på filmtipset så var det never kneel down, blades of glory, eagle vs shark och upp till kamp (som ju inte är en film men ja..) vilket gäng va!

31. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
blev uppvaktad av hela min familj och firade samtidigt min mammas 62-års dag och öppnade paket och åt bakelser och åkte sedan till vetlanda där jag kalasade med några av dem som står allra närmast mitt hjärta.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
mer häng med de som bor långt bort. och det som bor nära. mer häng!

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
haha. skönt och bekvämt men gärna lite snyggt också men verkligen inte genomtänkt eller modechickt. (hur stavas det? chiqt?)

34. Vad fick dig att må bra?
flera av mina kompisar. trygghet.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
men det är ju alltid adrien brody, darin och jonas hassen khemiri typ.

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
hiv och dawit. jag är inte så mycket för att lära mig om nya grejer, hehe. jo kanske västsahara och somaliland också när jag tänker på det! skrev ju faktiskt uppsats om det.

37. Vem saknade du?
de jag inte fick tid att träffa ordentligt.

38. De bästa nya människorna du träffade?
jag vet inte. lärde inte känna så många nya direkt. det var väl gänget i uganda då.

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
äsch. hur ska man veta det? allt beror väl på situationen.

eviga undanflykten i dessa dagar

Det är så skönt när man som jag alltid gör skoluppgifter i sista sekund och därmed i sista sekund också inser att man missuppfattat allt och har gjort helt fel. Hej och hå. Undra om jag kommer undan med detta genom att "Sorry I'm an exchange student so I don't really understand and I might have got this wrong..."
Undrar även om det inte är hög tid (bättre sent än aldrig liksom..)att jag blir lite bättre i skolan. Lite ambitiösare. Lite mer engagerad. Och om det är för högt satta mål så är det väl inte för mycket begärt att jag iallafall läser instruktionerna innan jag sätter igång med en uppgift natten innan den ska vara inne?
Jag blir så trött på mig själv.