måndag 31 mars 2008

om 5 år är jag 30 och lycklig.

Ja vi kör väl en lista som seglar runt på internet just nu.

För 20 år sedan... var jag 5 år och gick på dagiset Storken på förmiddagen och på förskolan på eftermiddagen. Eller om det var tvärtom. Jag var lite utanför på dagis men kan inte minnas att det var särskilt hemskt heller. På förskolan var jag alldeles uppenbart utanför och jag minns att jag hellre satt och ritade än lekte med de andra. När jag inte gick på dagis/förskola så lekte jag med mina bästisar Daniel och Jim. Där var jag inte utanför. Båda mina syskon bodde fortfarande hemma. Jag minns inte så mycket av att vara 5 år kan vi konstatera.

För 15 år sedan... var jag 10 år och min bästis hette Anna och vi var fortfarande vänner. Eller så hade det börjat knaka i fogarna? Jag trivdes rätt bra i skolan trots att jag hade för korta byxor och inte kunde fixa håret som de häftiga. Jag var den där töntiga som låg sist på Jimmys snygga-tjejerlista och sånt. Hängde fortfarande med Daniel och Jim efter skolan. Spelade fiol och spelade badminton. Å kanske sjöng jag i kör? Eller kom det senare? Det är så diffusa de där åren. Jag tror båda mina syskon hade flyttat hemifrån då och det var sorgligt. Jag minns inte så mycket av att vara 10 kan vi konstatera.

För 10 år sedan.. var jag 15 och gick sista terminen på högstadiet. Allt var tonårsångest men jag tror ändå att jag var hemskt lycklig. Jag hade hittat hem kompismässigt och vi var liksom ett stort gäng som hängde tillsammans och var så fruktansvärt tonåriga att jag ibland smäller av när jag tänker på det. Det var draman och första fyllorna och hångla med fula killar och dissekera allt i skolan efteråt under stort fnitter. Mina tyskaböcker och historiabcöker är fullklottrade med snoppar, grova ord och interna skämt. Jag hade utsvängda byxor, lyssnade på britpop, kallade mig pacifist och ville vara en hippie. Å spelade innebandy. Å var inte häftiga tjejen i skolan såklart, men gänget jag hängde med var liksom medvetet icke-häftiga och då gick det så mycket enklare. Bråkade tusen gånger per dag med mina föräldrar.


För 5 år sedan... var jag 20 år och bodde hemma igen efter ett misslyckat försök att plugga i Malmö. Arbetslös. Längtade tillbaka till England men av någon anledning såg jag det aldrig som ett alternativ att flytta tillbaka. Jag pendlade mellan att vara jätteledsen, apatisk eller bli för full när jag gick ut. Minns maratonfikor i Vetlanda med Mari och Lotten, som ungefär var i samma sits som jag, där vi bara satt och suckade och tyckte allt kändes hopplöst. Hade slutat ha fritidsintressen. Var nog en källa till oro för mina föräldrar. Blev kär i en kille som verkade bra men som i slutändan gjorde mig ledsen i orimligt lång tid efter att vi slutat höras av. Sökte till folkhögskolor och det var nog mitt bästa drag ever ever.


Åh vad jag känner ett behov av att "förklara" mina år. De blir ju helt tagna ur sitt sammanhang liksom! Men det är väl kanske det det går ut på. Att man ser skillnaderna tydligare om man plockar ut vissa år istället för att se det som en lång radda av händelser som egentligen hänger ihop. Ja.

Idag är jag 25 och bor i Kanada, längtar bort men med måtta, har framtidsångest och är lyckligt kär. Så är sakernas tillstånd.

fredag 28 mars 2008

Gröna Lundh

Detta kanske alla redan har noterat men...
Till vänster ser ni generalsekreteraren för svenska Amnesty. Hon heter Lise Bergh.

Är inte det ganska komiskt trots allt?

torsdag 27 mars 2008

mitt val


Varför jobbar jag inte med att photoshopa bilder egentligen? Varför skriver jag (inte) arbeten om oljekonflikten i Nigeria istället? Detta övergår mitt förstånd.

onsdag 26 mars 2008

sånt jag funderar på



Om det till äventyrs fortfarande är någon som läser min blogg får ni gärna svara på följande: vilken av ovanstående outfits skulle ni välja om ni var tvungen? Förutsättningarna är att ni får inte välja Mirandas (längst till höger) och ni ska ha på er det nästa gång ni går utomhus. Ni får inte dölja er under en bylsig jacka.

onsdag 19 mars 2008

revaxör som enda groomingprodukt

Jag tycker ni ska läsa mitt briljanta jag:s text om grundskolenörden vs nynörden. Hon har precis rätt. Samt är rolig.

tisdag 18 mars 2008

stämmer nog synnerligen väl.

Vilken bloggtyp är du?


Allt-i-allo-bloggare
Allt-i-allo-bloggare
Du skriver om det mesta och vill absolut inte nischa din blogg. Du recenserar skivor, knåpar ihop politiska kåserier, antar allsköns "utmaningar", skriver om vardagsbetraktelser, tjejkvällar, gillar att fylla i listor och postar något enstaka inlägg om ett klädesplagg du gärna skulle vilja lägga vantarna på. Du gör allt för att understryka att du är openminded och att den ena dagen inte är den andra lik. Men det är precis tvärtom.
How do you compare?
Take this test! | Tests from Testriffic

torsdag 13 mars 2008

lite som en låt av tarkan.

Jag vet att detta är världens mest inkonsekventa blogg som sällan innehåller något intressant. Så även denna gång. Men jag såg en bild innan idag som fick mig att plötsligt minnas något som jag förträngt i säkert 15 år.
När jag gick på mellanstadiet så hade jag ett eget akvarium och brukade skriva uppsatser om akvariefiskar i skolan. Jag hade bland annat en kampfisk (ja, den som jag sedemera av misstag råkade döda. mycket sorglig historia) som jag var väldigt stolt och förtjust i men jag hade en dröm... En dröm om kyssguramis. Å fram tills idag hade jag helt förträngt denna fisk. Men att ha en kyssgurami var verkligen min högsta dröm på den tiden. Nu hade inte zooaffären i min hemstad några kyssguramis och det faktum att de kan bli upp till 30 cm stora gör att de nog inte riktigt lämpade sig för mitt akvarium. Men ändå, drömmen om två rosa fiskar med pussmunnar som ibland, om man hade tur, pussades i akvariet fanns där. Vilket jag verkligen kan förstå eftersom jag kan känna mig lite sugen på det idag också faktiskt. Nu kommer det ingen slutpoäng, jag ville bara berätta detta för jag blev så fascinerad över att jag helt glömt bort det.
Del två i serien "Husdjur emmayo önskat sig" kommer handla om dansmöss.