fredag 1 april 2011

nyhetens behag etc.

Det där med att ett nytt utseende på bloggen skulle få mig att skriva mer funkar ju ärligt talat sådär.
Jag försöker med twitter istället, men misstänker att jag kanske mest kommer följa andra där. Eller inte. Vi får se.
Här: nejmenemma

obs, inget aprilskämt.

fredag 24 december 2010

Saker man blir glad av, pt 1

När äldsta systerdottern tittar på mig och säger "Det här är livet det" när vi ligger i vilar i en snöhög i trädgården efter lite vildsinta vinterlekar.

måndag 6 december 2010

Vardagsromantiken

När jag kom hem idag tänkte jag "Nej, jag väntar lite med att byta om till pyjamasbyxor så att Kim får se mig i vanliga kläder. Det är ju trots allt hans nationaldag idag."

onsdag 24 november 2010

torsdag 11 november 2010

Min snygga killar-lista

Det är slasksnöstorm utomhus och jag tänker att det nog därför är hög tid att ni får veta vilka kändisar jag tyckte var snygga när jag var liten. Alltså innan jag börjat läsa Okej och fattat att man skulle gilla Markus Schenkenberg och Peter Siepen. Jag vet inte ens om jag fattade att jag tyckte dom var snygga men jag minns tydligt att jag blev glad när de var på TV iallafall.

I give to you...

Joe Labero. Nu avskyr jag karln, men det var nått visst med honom på den tiden alltså... När jag bildgooglade på honom så verkade det som att det inte fanns några gamla bilder på honom alls. Eller så har han sett likadan ut i 20 år. Lite oklart detdär. Detta var den enda lite äldre bild jag hittade. Hoppas Gunnar förlåter mig för den uppenbara bildstölden.


Steve Guttenberg. Alltså Mahoney i Polisskolan-filmerna. När jag tänker på det så hade han nog samma slags charm som Måns Zelmerlöw har idag. Å den går ju inte av för hackor liksom



Per Gessle. I synnerhet under Joyride-tiden.



Sully i Dr Quinn. Eventuellt var jag lite äldre när jag gillade honom men han får vara med på listan ändå. Så rättskaffens men ändå spännande. Civiliserad men ändå indian. Det bästa av två världar.



Nu känns snöslaskstormen genast lite bättre tycker jag. Om bloggen hade några läsare skulle jag fråga er vilka som var era snyggaste killar när ni var små-små. Istället nöjer jag mig nog med att drömma vidare om Joe, Steve, Per och Sully. Ska nog även inleda ett projekt där jag ska övertala Kim att skaffa sig ett lite längre och mer svallande hår.

onsdag 10 november 2010

Taqwacores

En annan film som jag är rätt sugen att gå på på filmfestivalen är the Taqwacores. Den är tydligen baserad på en bok, med samma namn, som jag aldrig hört talas om. Men boken handlar till viss del om musikgenren taqwacore (som författaren Michael Muhammad Knight alltså uppfinner i sin bok) det vill säga muslimsk punk. Efter att boken släppts så uppstod musikgenren på riktigt och hur coolt är inte det? Jag har sett att det finns en dokumentär om taqwacores också som jag nog bara måste se.

Idag såg jag ett youtube-klipp med ett afghanskt girl band och jag vet inte om det är på riktigt men jag hoppas det lite och jag tycker oavsett att det är smått fantastiskt att tänka på rockstars i burka.



och här kommer trailern till the Taqwacores. Observera gärna riot grrlen i burka slutet. :)

lördag 6 november 2010

Från elefanter till igelkottar

Jag pratade med min mamma för ett tag sedan och hon berättade då en grej som fascinerat mig väldeliga. Hon är nämligen med i en bokcirkel och de ska nu läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery som blivit en bestseller i massa länder.

"Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år. I tjugosju år har jag varit portvakt på Rue de Grenelle nummer 7, ett ståtligt före detta privatpalats med lummig innergård, uppdelat på åtta ytterst exklusiva paradvåningar, samtliga bebodda, samtliga enorma."

Så börjar kapitel två i boken och när mamma läste det så svindlade det till framför ögonen på henne. För år 1966 så bodde hon nämligen en sommar på just adressen Rue de Grenelle 7 i Paris. I ett rum i en av de där stora våningarna i huset där precis hela hela Igelkottens elegans utspelar sig.

En så märklig slump med tanke på hur många adresser det finns världen och hur få av dem som min mamma har bott på. Dessutom gav hon mig just den boken i julklapp förra året utan att ha en aning om var den utspelar sig. Så märkligt det kan slumpa sig ibland.

(Boken i sig tyckte jag dock till större delen var helt ointressant för att sedan ta sig ordentligt mot slutet. Men det är ju i sammanhanget rätt oviktigt iofs.)