den eviga ångesten

Åh jag älskar mig själv. Jag gör verkligen det. Det är så fint att jag två veckor efter att jag skrev detta inlägget sitter här igen. Sitter här och inser att hoppsan förutom den där 8-sidiga uppsatsen, nån jäkla poster om HIV som ska vara med på en utställning och en mitterminstenta på måndag och tisdag så ska det visst in ytterligare en 8-sidig uppsats. Till samma kurs där jag missuppfattade anvisningarna förra gången. Jag var lite stressad innan idag men tänkte att jag ändå hade läget lite under kontroll iallafall. Det var liksom ändå hopp om livet. Men vafan... en uppsats på åtta sidor svänger man ju inte ihop sådär bara! Dessutom gick det inte så bra senast när jag försökte skylla på att jag var utbytesstudent utan hon började snarare klaga på min dåliga engelska. Just därför hade det ju varit bra om jag hade kunnat överbevisa henne och skriva lite snyggt och genomtänkt för denhär uppgiften. Den kurs som kommer bli allra mest lidande av dethär är den där jag har en mitterminstenta och det är ju den kursen jag gillar mest av alla! Min kära women and development-kurs! Åh jag hatar allt. Allra mest mig själv. Därför skriver jag tråkiga blogginlägg.