Haha. Jag publicerar ett inlägg fyllt av katastrof- och dödsrädsla och sen skriver jag inget mer på flera månader. Så fint. Men, som ju förstås de allra flesta av er vet så överlevde jag hela resan och allt var verkligen sådär fint och härligt och roligt och spännande och lyckat som jag ju hoppats på.
Jag vill skriva om hur det kändes när jag satte mig på planet hem från New York och plötsligt insåg på riktigt att jag faktiskt lämnat Kanada och alla människor där som grävt sig små bostäder i mitt hjärta. Jag vill skriva om hur mycket denna sommaren skiljer sig från förra sommaren på så väldigt många vis och hur det känns. Jag vill skriva om min relation och ösa hjärtan och mjuka ord över den. Jag vill skriva om framtiden och att jag ska flytta till Uppsala igen. Den alltid närvarande skolångesten. Lite som om jag vore en sommarpratare märker jag.
Men jag orkar inte och jag kan inte.
2 kommentarer:
åååh uppsala
som vår käre krunegård så vist säger.
så fint.
jag har gått in här och saknat en uppdatering ganska länge, men eftersom jag är så dålig på att kommentera så kommenterade jag inte ens det. och näää, jag va ju inte särskilt orolig att du hade försvunnit nånstans i väst. för jag vet ju att du kom välbehållen hem. men jag blev glad av en uppdatering, då jag saknat din blogg. när beger du dej till uppsala? är det ett tillfälligt, permanent eller kanske semipermanent (är det ett ord??!) boende? är du i småland något?
jag saknar dej som tusan, ungefär hela tiden.
puss
Skicka en kommentar