Ja vi kör väl en lista som seglar runt på internet just nu.
För 20 år sedan... var jag 5 år och gick på dagiset Storken på förmiddagen och på förskolan på eftermiddagen. Eller om det var tvärtom. Jag var lite utanför på dagis men kan inte minnas att det var särskilt hemskt heller. På förskolan var jag alldeles uppenbart utanför och jag minns att jag hellre satt och ritade än lekte med de andra. När jag inte gick på dagis/förskola så lekte jag med mina bästisar Daniel och Jim. Där var jag inte utanför. Båda mina syskon bodde fortfarande hemma. Jag minns inte så mycket av att vara 5 år kan vi konstatera.
För 15 år sedan... var jag 10 år och min bästis hette Anna och vi var fortfarande vänner. Eller så hade det börjat knaka i fogarna? Jag trivdes rätt bra i skolan trots att jag hade för korta byxor och inte kunde fixa håret som de häftiga. Jag var den där töntiga som låg sist på Jimmys snygga-tjejerlista och sånt. Hängde fortfarande med Daniel och Jim efter skolan. Spelade fiol och spelade badminton. Å kanske sjöng jag i kör? Eller kom det senare? Det är så diffusa de där åren. Jag tror båda mina syskon hade flyttat hemifrån då och det var sorgligt. Jag minns inte så mycket av att vara 10 kan vi konstatera.
För 10 år sedan.. var jag 15 och gick sista terminen på högstadiet. Allt var tonårsångest men jag tror ändå att jag var hemskt lycklig. Jag hade hittat hem kompismässigt och vi var liksom ett stort gäng som hängde tillsammans och var så fruktansvärt tonåriga att jag ibland smäller av när jag tänker på det. Det var draman och första fyllorna och hångla med fula killar och dissekera allt i skolan efteråt under stort fnitter. Mina tyskaböcker och historiabcöker är fullklottrade med snoppar, grova ord och interna skämt. Jag hade utsvängda byxor, lyssnade på britpop, kallade mig pacifist och ville vara en hippie. Å spelade innebandy. Å var inte häftiga tjejen i skolan såklart, men gänget jag hängde med var liksom medvetet icke-häftiga och då gick det så mycket enklare. Bråkade tusen gånger per dag med mina föräldrar.
För 5 år sedan... var jag 20 år och bodde hemma igen efter ett misslyckat försök att plugga i Malmö. Arbetslös. Längtade tillbaka till England men av någon anledning såg jag det aldrig som ett alternativ att flytta tillbaka. Jag pendlade mellan att vara jätteledsen, apatisk eller bli för full när jag gick ut. Minns maratonfikor i Vetlanda med Mari och Lotten, som ungefär var i samma sits som jag, där vi bara satt och suckade och tyckte allt kändes hopplöst. Hade slutat ha fritidsintressen. Var nog en källa till oro för mina föräldrar. Blev kär i en kille som verkade bra men som i slutändan gjorde mig ledsen i orimligt lång tid efter att vi slutat höras av. Sökte till folkhögskolor och det var nog mitt bästa drag ever ever.
Åh vad jag känner ett behov av att "förklara" mina år. De blir ju helt tagna ur sitt sammanhang liksom! Men det är väl kanske det det går ut på. Att man ser skillnaderna tydligare om man plockar ut vissa år istället för att se det som en lång radda av händelser som egentligen hänger ihop. Ja.
Idag är jag 25 och bor i Kanada, längtar bort men med måtta, har framtidsångest och är lyckligt kär. Så är sakernas tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar