Jag pratade med min mamma för ett tag sedan och hon berättade då en grej som fascinerat mig väldeliga. Hon är nämligen med i en bokcirkel och de ska nu läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery som blivit en bestseller i massa länder. "Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år. I tjugosju år har jag varit portvakt på Rue de Grenelle nummer 7, ett ståtligt före detta privatpalats med lummig innergård, uppdelat på åtta ytterst exklusiva paradvåningar, samtliga bebodda, samtliga enorma."
Så börjar kapitel två i boken och när mamma läste det så svindlade det till framför ögonen på henne. För år 1966 så bodde hon nämligen en sommar på just adressen Rue de Grenelle 7 i Paris. I ett rum i en av de där stora våningarna i huset där precis hela hela Igelkottens elegans utspelar sig.
En så märklig slump med tanke på hur många adresser det finns världen och hur få av dem som min mamma har bott på. Dessutom gav hon mig just den boken i julklapp förra året utan att ha en aning om var den utspelar sig. Så märkligt det kan slumpa sig ibland.
(Boken i sig tyckte jag dock till större delen var helt ointressant för att sedan ta sig ordentligt mot slutet. Men det är ju i sammanhanget rätt oviktigt iofs.)
2 kommentarer:
Gud vad tufft! Jag gav min bästis "Life of Pi" när hon flyttade till Indien och hon började läsa den när hon var på exakt samma ris(/te?)fält som Pi är i början, utan att veta om det. Inte samma slump, men ändå...
Och jag får nog ta upp Igelkotten igen, läste början, tyckte den var tråkig och la tillbaka i hyllan.
Också häftigt ju!
Ja alltså två tredjedelar av boken var aptrist tyckte jag men sen när japanen flyttade in tog den sig och på slutet grät kag till och med en skvätt. :) Den ska komma som film nu också såg jag, men jag känner mig lite skeptisk.
Skicka en kommentar