inatt kunde jag inte somna för jag hade väldigt mycket saker i huvudet. en sak jag hade i huvudet är något jag ofta återkommer till och som ger mig ångest. orimligt stor ångest faktiskt.
någon gång när jag kanske var ungefär 14 år (fast jag skulle också ha kunnat vara äldre, men det ger mig ännu mer ångest så jag hoppas att jag var ungefär 14.) så firade vi påsk ute på landet. i stora huset på landet. stora huset på landet är ett hus som delas med hela min släkt och där mina morbröder och kusiner och kusinbarn och allihopa bor i omgångar och med jämna mellanrum. hur som helst, det var påskafton och vi sköt raketer och hade en stor påskbrasa. de flesta var utomhus men jag satt inne och tittade på påskbrasan från fönstret.
och skrev en dikt.
om elden.
den handlade om hur farlig elden är samtidigt som den är vacker.
jag skrev dikten i ett block som brukar ligga bredvid telefonen. och sen glömde jag bort det. jag glömde bort det! och jag har letat efter blocket med dikten i efteråt men aldig hittat det. och detta återkommer jag ofta till. att det någonstans i stora huset på landet ligger en dikt om att elden är farlig och vacker och den är skriven av mig och att alla mina släktingar kan läsa den. när man inte kan sova och sedan börjar tänka på det så är det tämligen säkert att det kommer dröja ett tag innan man somnar.
jag förstår om ni inte förstår ångesten i det hela men är det något jag inte gillar så särskilt så är det att öppna mig inför min släkt. och att de då ska läsa en astöntig dikt jag skrev när jag var 14 (kanske, förmodligen äldre) får mig att må på ett väldigt obehagligt vis. dessutom skriver jag inte dikter. och jag har noll talang för det. jag tycker inte ens om poesi! och jag vet inte varför jag skrev en då, men jag kände mig väl lite tonårspoetisk. ångesten.
obs! både farlig och vacker!
1 kommentar:
Åh vad jag förstår ångesten!
Skicka en kommentar