sköna livet yo

Det är sådär så man vill spara de här dagarna i en särskild kartong och ta fram och sniffa på när livet kräver det. Som jag sniffade på min killes dunväst när jag var 17 år och hade körtelfeber och trodde att jag skulle dö. Små små detaljer som gör det rätt värt med livet ändå.

Mitt hår är alldeles för långt för att jag ska uppskatta det, men när man cyklar hem om kvällen och det fladdrar efter en i luften då är det alldeles perfekt. Och jag lovar, jag ska inte fortsätta och skriva om hur den ljumma luften smeker min solvarma hud för jag är ingen jävla medelålders romanförfattare som skriver böcker som min mamma (och jag) skulle uppskatta.

Men det har ändå varit rätt fint de senaste dagarna. Jaa. Små ord som lägger sig tillrätta hos mig och diskussioner på full-engelska och glass vid sjön och vännerna som inget kräver men som ger allt och ingen skolångest. Precis lagom fint för att jag ska kunna bortse från all annan ångest utan att få ångest över att jag snart kommer krascha för jag flyger för högt upp. För det är inte övernaturligt bra, bara trevliga dagar jag vill lägga i en kartong och lukta på sen.

(Jag har uppdaterat fotodagboken igen. Inte så kul iofs, men om ni är intresserade så finns det ett gäng bilder där. Dessutom har jag figurerat på mitt livs första mingelbild på internet! Hahaha. Partyanimal yo.)