tisdagen den tjugoförsta april tvåtusennio

läget är som sådant att jag tycker att jag har det så himla bra och att livet är så roligt när vi tar emot couchsurfare och har filmklubb och jag vinterbadar och ja... när vi hittar på saker. samtidigt så känns livet så himla pestigt. för jag är hungrig så jag mår illa men orkar inte styra upp något och det är så kallt här inne och det känns konstigt att jag hittat flera gråa hårstrån det senaste och jag får inte jobba tillräckligt (på jobbet som inte är så särdeles upplyftande) så jag är jämt fattig och jag kommer fan i helvete aldrig få ett "riktigt" jobb ju! och jag antar att det är det som är livet och det är så det ska vara. upp och ner. men det vore skönt om jag kunde få känna en smula mer trygghet i det och inte behövde vara så väldigt väldigt orolig inför framtiden jämt. tack på förhand.