onsdagen den artonde mars tvåtusennio

det finns egentligen alldeles för mycket som jag skulle vilja skriva om. skriva om på riktigt liksom. men hur ska man göra det utan att skriva en roman av ångest? allt hänger ju ihop. börjar jag skriva om jobbet så måste jag skriva om framtiden, måste jag skriva om det som var, måste jag skriva om allt det som är jag.